Lite smärtsamt är det. Kanske inte helt överraskande men ändå smärtsamt. Att behöva erkänna det för sig själv och för resten av världen (hmm, för er tre som läser min blogg.) Mitt liv är inte särskilt spännande. Att försöka hitta något av värde till dessa inlägg får mig att rannsaka mig själv. Jag går med blogglasögonen på så mycket att jag fått solränder men ingenting känns tillräckligt tungt och viktigt att det bör ta plats på detta fenomen internet. Hur var det nu, skulle man se det lilla i det stora eller det stora i det lilla?
Det är uppenbart, mitt liv är inte det allra mest fartfyllda här i världen.
Men ändå så underbart och helt perfekt för mig!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar