En bekännelse

Vi brukar gå på träffar med vår föräldragrupp med några månaders mellanrum. Sex familjer är det i vår grupp. Vi sitter i ett rum, lyssnar på några som pratar och sen går vi hem. Mer än så är det inte. Egentligen ganska meningslöst.

I går tex handlade det om att börja ge smakportioner. Skrutten fick sin första smakportion för nästan fyra månader sen och har ätit vanlig mat fullt ut i en månad nu. Så tipset om mosad potatis med en smörklick i kom lite sent för vår del. Dessutom fick vi se en film där de visade hur man kokar potatisen... Vad tror barnavården om oss vuxna människor?

Distriktsköterskan frågade oss hur det hade gått när vi introducerade vanlig mat för skrutten.

-Det gick jättebra på en gång, sa jag.

-Jasså, bebisar brukar ha svårt att inte spotta ut maten först innan de kommer på hur man ska göra med tungan, svarade hon.

-Nej, han bara gapade och svalde, vi har haft tur, han verkar älska mat.

Detta var en lögn. Visst älskar han mat men i början var det lite kladdigt...